Författare: Vänsterpartiet Österåker

Den svenska djurskyddslagen slår fast att djur ska ha möjlighet att bete sig naturligt. Den slår också fast att djur endast får hållas så att deras hälsa främjas. Lagen är dock en ramlag, som lämnar över till regeringen och till Jordbruksverket att meddela detaljregler.

Vad det gäller hönor som hålls för äggproduktion så stadgas det i djurskyddsförordningen att de ska ha tillgång till rede, sittpinne och ströbad. Flera viktiga funktioner utelämnas dock, till exempel att de ska ha tillräckligt med utrymme.

Det serveras omkring tre miljoner måltider, varje dag, i skola, vård och omsorg. Hur många ägg och vilka ägg som serveras där, gör avtryck. Kommuner, landsting och andra upphandlare av livsmedel kan göra stor skillnad genom att inte upphandla och servera burägg.

Fortfarande hålls omkring en miljon, av Sveriges åtta miljoner hönor, i burar. Burarna kallas för ”inredda” eftersom de rymmer rede, sittpinnar och ströyta.

I en inredd bur hålls upp till 16 hönor och ytan per höna motsvarar ungefär ett A4-ark. Det är så trångt att de inte ens kan sträcka på sina vingar. Det finns en ströyta som ska fungera både som ströbad och sprättyta. Ströytan behöver bara vara tillgänglig för hönorna fem timmar per dygn och den är alldeles för liten för att räcka till alla hönorna.

Kritiken mot att hålla hönor i burar för produktion av ägg är och har de senaste åren varit massiv, både i Sverige och internationellt. Willys, Coop, Hemköp, Lidl, PrisXtra och Netto har tagit bort buräggen ur sina sortiment. Compass Group, som är verksamma i omkring 50 länder runt om i världen och bara i Sverige levererar mer än 50 000 matportioner varje dag till restauranger, sjukhus, skolor och konferenser, beslutade under 2016 att de ska upphöra med användningen av burägg. Fler företag som antagit policys mot burägg är Sodexo, Rema 1000, InterContinental Hotels Group, Aldi Sud och Aldi Nord.

Försäljningen av burägg i butik är låg, då många konsumenter väljer bort de äggen av hänsyn till djuren. Istället används buräggen, som utgör 15 % av den svenska äggproduktionen, i färdigprodukter och storkök.

Idag har 38 av Sveriges kommuner fattat beslut om att vara buräggsfria i sina upphandlingar. Det är inte mer än rätt att Österåker ansluter sig och blir ytterligare en kommun som väljer bort buräggen i upphandlingarna.

Jag föreslår därför kommunfullmäktige besluta:
Att Österåkers kommun avstår från att upphandla eller köpa in burägg.

Andreas Lennkvist (V)

Ingen ska behöva vara rädd för att utsättas för våld. Våld i nära relationer är ett samhällsproblem som är av högsta prioritet och vi måste agera för att förhindra det på alla fronter.

Våldet sker ofta hemma, men många gånger finns det grannar som både hört, sett och känt en oro vad som händer. Många vill hjälpa till men kanske inte vet hur. Huskurage är ett initiativ med målet att förhindra våld i nära relationer. Denna metod ger grannarna verktyg för att agera med hjälp av en policy som säger att vi som grannar inte tänker ignorera om vi känner en oro för att någon kan råka illa ut. Det handlar om civilkurage där vi bor. En dörrknackning och ett samtal kan de förhindra fortsatt våld och stoppa det pågående våldet, inte minst förhindra lidande för de barn som drabbas. Det är enkelt – ett dokument sätts upp på anslagstavlan i varje port och ett brev skickas ut till hyresgästerna. Det kombineras med fördel med utbildning för till exempel fastighetsskötare och annan personal i bolaget.

Fler och fler bostadsbolag och bostadsrättsföreningar antar nu Huskurage till exempel har beslut fattats på kommunal nivå av Karlstad, Nacka, Norrtälje, Tyresö, Värmdö och Sundbyberg kommun. Jag anser att det bör vara en självklar del även i Österåkers kommuns trygghetsarbete. Österåker bör vara en trygg kommun för alla.

Med bakgrund i detta föreslår jag kommunfullmäktige besluta:
Att ge Armada Fastighets AB i uppdrag att anta och implementera policy och rutin för huskurage.

Andreas Lennkvist (V)

Österåkers kommun köper varje år ett stort antal tjänster från privata företag. Upphandlingarna berör mängder av verksamheter och sträcker sig från byggprojekt och teknikstöd till städning och olika former av omsorg för gamla och sjuka.

Tjänsteupphandlingen utvecklas i allmänhet med ambitionen att öka effektiviteten i den kommunala verksamheten. Man vill få en bättre service till en lägre kostnad.

Den ambitionen har alltför ofta lett till upphandlingar där det lägsta priset helt har fått avgöra vilka företag som ska få de offentliga uppdragen. Den tendensen har drivits på av att de EU regler som styr offentlig upphandling är svårtolkade och, när det kommer till större upphandlingar, förbjuder uttalade krav på att de anlitade företagen ska omfattas av svenska kollektivavtal.

Effekten av den ensidiga inriktningen på det lägsta priset har bidragit till att offentlig upphandling har gynnat djupt oseriösa företag som varken betalar skatt eller erbjuder avtalsenliga anställningsvillkor. Det har i sin tur bidragit till att skattepengar används för att försvåra redan snedvridna konkurrensvillkor i problematiska branscher.

Vi menar att den kommunala upphandlingen – vid sidan av att den ska säkra hög kvalitet – också ska gynna seriösa företag samt understödja en arbetsmarknad där de anställa erbjuds löner och anställningsvillkor som överensstämmer med gällande kollektivavtal.

För att uppnå det målet krävs det en tydligt social inriktning på de kommunala upphandlingsbesluten. Samtidigt måste upphandlingarna hålla sig inom ramarna för LOU och Lavallagen.

Den så kallade Vita jobb-modellen lever upp till de kraven. Modellen bygger på fyra grundpelare:

• Upphandlingsunderlagen ska utformas så att företagen som får offentliga uppdrag måste betala sina anställda i enlighet med kärnan i de kollektivavtal som redovisas i upphandlingsunderlagen. Det är dock viktigt att understryka att detta inte innebär regelrätta krav på kollektivavtal. Sådana krav är inte tillåtna. Däremot ska företagen följa kärnan i de aktuella branschavtalen så som de definieras i Lavalagen, under upphandlingsperioden.
• Huvudentreprenören ansvarar för underentreprenörer som också ska följa reglerna om löner och anställningsvillkor i enlighet med de ovan beskrivna principerna.
• Företagen skriver under på att brott mot regelverken utgör uppsägningsgrund och grund för skadeståndsanspråk från kommunens sida.
• Företagen öppnar sig för kontroller där företrädare för kommunen kan kontrollera hur företagen lever upp till kraven i kontraktet mellan kommun och företag.

Idag bidrar Svenska kommuner och landsting till social dumpning genom att inte ställa rätt kvalitetskrav vid offentlig upphandling. Svart arbetskraft omsätter enligt skatteverket omkring 66 miljarder om året. Tyvärr använder den offentliga upphandlaren skattemedel för att köpa varor och tjänster utan att ställa tydliga krav på avtalsenliga villkor. Resultatet är att svarta företag konkurrerar ut seriösa företag, skatteintäkter uteblir, och det blir dyrt för samhället att handla billigt. Vita Jobb-modellen gör att kommuner och andra offentliga upphandlare kan använda reglerna i upphandlingslagstiftningen för att undvika social dumpning och svartarbete. Vita Jobb-modellen har fungerat effektivt i såväl Stockholms stad som i Malmö och allt fler kommuner väljer att använda sig utav den

Med bakgrund i detta föreslår vi:
Att kommunfullmäktige beslutar att införa den ovan beskrivna upphandlingsmodellen i samband med tjänsteupphandlingar som riskera att belastas av marknadsstörningar som bygger på illojal konkurrens i form av exempelvis lönedumpning eller skattebrott.

Andreas Lennkvist (V)
Ann-Christine Furustrand (S)

2015 skrev världens länder under ett avgörande klimatavtal i Paris, världen är överens om att vi måste hålla den globala uppvärmningen långt under +2 °C. För varje månad som går slås nya värmerekord och årligen blir konsekvenserna av orkaner, skogsbränder och ett förändrat klimat allt tuffare. En tredjedel av Arktis havssommaris har försvunnit, världshaven försuras allt mer, och eftersom varm luft kan hålla mer vattenånga än kall, kan vi förvänta oss både förvärrade regionala översvämningar och en ökning av tropiska stormar. Klimatkatastrofer slår både direkt mot människor och mot investeringar i till exempel fastigheter och försäkringsbolag. Ska vi lyckas vända denna utveckling är det helt nödvändigt att majoriteten av världens redan upptäckta reserver av kol, olja och gas lämnas kvar i marken.

Världens samlade funna tillgångar av fossila bränslen, som kontrolleras av stora transnationella bolag och av vissa länder, motsvarar mer än 2795 gigaton koldioxid vilket är många gånger mer än vad som skulle leda till en uppvärmning på 2 °C. Utvinning av huvuddelen av de tillgångarna får därför aldrig tillåtas.

För att inte bidra till fortsatt utvinning av fossila bränslen så bör inte Österåkers kommun investera i bolag inom fossilbränslebranschen. Att divestera vore både ett viktigt etiskt ställningstagande och ett nödvändigt verktyg för att rikta om ekonomin till utvecklingen av ett hållbart samhälle.

Örebro kommun tog som första svenska kommun fasta på ovanstående resonemang och beslöt i oktober 2014 att divestera sina pengar ur fossilindustrin. Efter detta har även Uppsala kommun tagit ett liknande beslut och uppmanar fler kommuner att göra detsamma. Utöver dessa två har i Sverige även Svenska kyrkan, Diakonia, Lunds universitet, Stockholms universitet och Chalmers tagit beslut om att helt divestera sig ur fossilindustrin, även större utländska städer så som Köpenhamn och Oslo har fattat beslut om att divestera sin verksamhet.

Fossil Free Sverige skriver följande om hur man går till väga för att divestera:

”Det tydligaste och enklaste tillvägagångssättet är att förändra placeringspolicy. Eftersom policyn utgör riktlinjerna för den aktör som investerar era medel, kommer investeringarna därefter att justeras utifrån den nya policyn.I placeringspolicyns etiska riktlinjer utesluts ofta olika branscher, såsom vapenindustrin och tobaksindustrin. För att utesluta även fossilt kan ni välja att infoga någon av följande meningar i era riktlinjer: “Placeringar ska inte ske i världens 200 största fossilbolag, och bör inte ske i några företag som utvinner fossila bränslen” eller “Placeringar ska inte ske i företag som utvinner fossila bränslen.” Båda formuleringar utgör ett tydligt avståndstagande från fossilindustrin. I en kommun kan ett beslut om förändrad placeringspolicy antingen initieras av politiker i kommunstyrelsen eller genom en motion i kommunfullmäktige, eller så kan er finansenhet själva initiera proceduren.”

Med bakgrund i detta föreslår jag kommunfullmäktige besluta:
Att Österåkers kommun följer ovannämnda kommuner och divesterar sin verksamhet.

Andreas Lennkvist (V)